Tänkvärda ord

De visa ord som de infödda amerikanerna d.v.s. urinvånarna har efterlämnat till världen är värda att sprida:
http://www.youtube.com/watch?v=tqfvUA2vRAM&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=g7cylfQtkDg&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=9piIziXU9RE&feature=related

Tankarna surrar fortfarande...

Jag är fortfarande halvt störd efter upptäckten av att min vän (eller kanske mer sanningsenligt i dag, bekant) fallit tillbaka i missbruk efter så många år. Att skuldlägga en ny partner är väl väldigt billigt, eller? Drar man på sig en partner som tenderar att handla tvärt emot sina nya måste man väl ha kraften att peka på dörren när man upptäcker faran och man har varit nere i skiten en gång tidigare, eller?

Själv slutade jag röka på Påskafton 090411. Fick en kraftig hosta och hade problem att "få i mig röken". Det enda raka var att låta bli - vilket jag fortfarande gör. Har väl börjat inse att jag slutat röka nu och inte längre "låter bli". Vad har det med alkoholmissbruk att göra?, kan man fråga sig. Det gäller väl inte direkt missbrukets vara eller inte vara. Det gäller väl snarare om ens egen uppfattning om vad man vill göra av sitt liv när man brutit missbrukscirkeln.

4 månaders "rökfrihet" kan väl vara gränsfall till om man vill och kan upprätthålla den nya livsstilen. 8-10 års "nykter alkoholism" har jag trott varit bortom riskzonen. Man etablerar nya umgängen, hittar nya intressen och livet tar omtag..... Trodde jag. Nu har jag förstått att det inte funkar så. Det är lika lätt i detta sammanhang att skuldlägga andra för att de "gör detta i min närhet" och jag kan då inte låta bli. Skulden läggs här på andra eftersom det är enklare än att slå näven i bordet, som det även är i så många olika sammanhang. Tyvärr.

Jakten på rökare

Man läser om jakten på rökare som miljö främjande.
När jag 92 återkom till livet efter den trafikolycka som sånär kostade mig livet (se min andra blogg Surviver/Överlevare) fick jag vid många tillfällen höra från sjukhuspersonalen hur snabbt rökare repade sig i jämförelse med icke-rökare. Rökaren hade en egen strävan och ambition att komma upp ur sängen till skillnad mot icke-rökaren som apatiskt låg kvar i sängen och "väntade på bättre tider". Detta var en iaktagelse som jag själv gjorde när jag blev tipsad om fenomenet. När man nu läser i tidningarna om att en kvinna inte ska tillåtas röka i sin egen trädgård börjar man fundera vad klockan är slagen! Nu fick anmälaren avslag på sin häpnadsväckande idé, tack och lov.

Om jakten på rökare skall fortgå måste vi bredda den. Alla som i någon form intar alkohol skall betala sina sjukvårdskostnader själva. Ingenting skadar andra så gravt i samhället som alkoholintaget gör. Jag är själv ett offer för rattonykterhet så jag vet i grunden vad jag talar om!! På alla ställen där det är rökförbud idag skall det genast även införas alkoholförbud eftersom alkoholen ger betydligt större skador . Inte bara fysiskt. Alkoholen skadar även psykiskt till skillnad från rökning. Att framföra ett fordon onykter kan ha samma effekt som att gå runt och skjuta med ett automatvapen. Att politiker tillåts vara verksamma i sitt värv och ta beslut som rör hela mänskligheten är ett stort hån. Vi är alla klart medvetna om vilka direkta hjärnskador som alkoholen orsakar och vilken omdömeslöshet som direkt uppstår ur detta faktum.

Vore det inte på sin plats att drogtester inkluderande alkotester gjordes vid Sveriges Riksdags entré?
...och då vid varje inpassage. Och då förutsätter vi naturligtvis även att alkoholutskänkningen har upphört inom Riksdagens lokaler!!!

...mer sprit...

Kan man bli annan än upprörd när en vän man trott varit nykter alkoholist i ett 10-tal år plötsligt ringer upp och pratat nonstop i 1 timme och 20 minuter. Så till den milda grad intensivt att det inte finns en chans att komma med ett inlägg under hela tiden för att få ett avslut på samtalet??
Av gamla erfarenheter har jag lärt mig att röstanalysera. Tonfall, ordval, intensitet i det sagda, you name it!
Min tanke var: Kan h*n vara riktigt nykter eller va fan pågår.....
Det kom då till min kännedom dagen därpå, att orsaken att vederbörande tydligen varit ganska osynlig med olika förevändningar som skäl, återgott till sitt betende för ca 1½ år sedan. I ärlighetens namn var det nog bland det sista jag hade trott och förväntat mig!!
Man upphör aldrig att förvånas.